En del av min praktikperiod under akupunkturutbildningen tillbringade jag på ett sjukhus i Nanchang i sydöstra Kina.
Vi var 3 tjejer som åkte dit tillsammans. Förberedelserna var ganska krångliga då vi och kineserna därborta inte kommunicerar på samma nivå överhuvudtaget. Det var mycket som skulle ordnas med transport, tolkar, praktikdagar, hotell och annat smått och gott, men vi kom iväg till slut.
Väl framme i Nanchang så mötte en glad liten tjej oss på flygplatsen. Hon var en av de tre tolkar som skulle ta hand om oss under vistelsen. De var läkarstuderande som passade på att öva lite engelska och träffa lite människor från andra länder. Utan dessa tolkar hade vi nog inte klarat oss i denna storstad (5 milj inv) där ingen annan pratar engelska.
På själva sjukhuset fungerade systemet ungefär som här med subventionerad sjukvård. Dock kunde de inte boka en exakt läkartid utan det var kö som gällde. Det var otroligt mycket folk överallt och patienterna träffade inte läkaren i enrum utan alla i kön stod och lyssnade på varandras problem och kommenterade dessa. Inget konstigt med det, alla är vi människor med olika krämpor anser de och delar glatt tips emellan sig.

Vi tillbringade dagarna med att gå runt mellan olika avdelningar - akupunktur, örtmedicin, barnmedicin, kvinnoklinik, tuina och mage/tarmavdelning.
Trots att sjukhuset var gammalt och ganska slitet så blev jag mycket imponerad av hur snabbt allting gick och hur bra det fungerade. Kom det t ex en patient med en åkomma som läkaren bedömde behövde röntgas så skedde det direkt. Patienten kom tillbaka senare samma dag med plåtarna och fick lämpligt örtpreparat med sig hem. De trodde att jag skojade när jag sa att i Sverige kan det ta upp till ett år ibland innan man ens får komma på undersökning! - Men det är ju nu man är sjuk, sa de.

Utöver praktiken på sjukhuset hann vi se en del av omgivningen också. En dag följde vi med en busslast kineser upp i bergen några timmars resa bort. Mycket vacker natur och god mat.

På vägen hem till Sverige tog jag en sväng förbi Shanghai och Peking också.

Under resans gång blev kulturkrocken ibland total och det kändes som att vi befann oss på en annan planet. Men det gäller att gilla läget och ta seden dit man kommer vilket jag gjorde och den resan är något av det bästa jag gjort. Jag längtar tillbaka varje dag till det väldiga landet och det underbara folket!